Coronacykling

Alltså, det är med corona har fått mig helt off. Universitet har flyttat alla studier till distans och jag har helt vuxit fast i fåtöljen hemma.

Ingen riktig pepp på att hänga i spinningsalen trots att de har minskat platserna till hälften för att det ska finnas gott om plats för deltagarna. Samma med yoga, och ingen simning har det blivit. Har inte haft något sug att att vara ute och cykla heller. Ett par halvhjärtade försök till planering har gjorts, men vädret har inte varit så medgörligt och bekvämligheten har vunnit. Det börjar dock bli hög tid att ta sig ut och få in ett par mil i benen snarast, minst 2×100 kilometer.

Om knappa tre veckor, den andra maj, är det rando-premiär för mig då VBRM200K går av stapeln. För att försöka mota smittan i grind har arrangörerna delat upp loppet på fyra olika dagar, så att deltagare kan välja vilken som passar bäst och det blir mindre trängsel vid start, mål och kontroller. Detta efter rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och beslut av Randonneurs Sverige. Stämpling kommer att vara helt digital och skötas via en webbsida och med bilder från mobiltelefonen. Vidare är det endast tillåtet att cykla i grupper om max tre personer vilket innebär en väldigt utspridd start. Det kommer att bli en intressant sväng, och än intressantare om det fortsätter så här under sommaren.

Jag cyklar ju helst ensam oavsett, men det är ju ganska trevligt med lite avbrott och snack om loppet eller draghjälp.

Eftersom Sverigetempot blivit uppskjutet ett år funderar jag på att försöka ta mig bort mot Stekenjokk och cykla Vildmarksvägen under semestern. Det var något jag funderade på att göra förra året, men det rann ut i sanden. Samma med att cykla Isälvsleden mellan Vindeln och Åmsele, skulle vara kul att hinna med båda i sommar.

Jag vill vilja dra ut och trampa, men just nu sitter det långt inne (precis som jag), och det är så jävla tråkigt.