Imorse ville jag verkligen inte stiga upp. Kroppen sa emot och huvudvärken, resans första tack och lov, muntrade inte upp. Solen sken trots allt så det såg ut att bli en bra dag. I was sadly mistaken.
Efter en liten sovmorgon packade jag långsamt ihop. Kläderna hade nästa torkat under natten. Alltid lite hurvens att ta på sig kalla och fuktiga plagg. Bestämde mig för kortärmat. En timme senare än brukligt var jag på väg. Varken butiken eller grillen hade öppnat så jag kunde inte nödproviantera eller ta en stödstrips till frukost. Dessutom är mitt jordnötssmör slut.
Den första milen kändes bra, rullade på hyfsat. Sen dök min ärkenemesis Motvinden upp. Tillsammans med kast- och kantvindar. I ungefär 6 mil. På med jackan och bita ihop. Att ta sig upp på Steingrimsfjarđarheiđi genom Norđdalur gick men tog sin tid. Väl uppe var det lite lättare. Utförslöpan var som vanligt välkommen men när man svängde in i Ísafjörđur tog det som stopp. En motvind som blev starkare ju längre in i fjorden man kom. Det var dagens tyngsta två mil. Sen fick jag samma vind i ryggen ut ur fjorden och då gick det som en dans.
När jag rullar in i Reykjanes kommer jag direkt på bensinstationen. Självbetjäning. Ingen butik eller någon form av proviantering. Det som finns är vad som säljs i hotellets lobby och deras restaurang. Inget för mig. Hotellet är en rå betongbyggnad, direktimporterad från valfri Sovjetstat. Dom har hand om campingen som ligger på baksidan. För lite mer än det dubbla av vad jag betalade igår får jag tillgång till mindre.
Nåväl. Jag är slut efter nio mil på sju timmar. Blåsten har inte lagt sig. Inte huvudvärken heller. Det får bli en tidig start imorgon. 13+ mil och fyra fjordar till Ísafjörđur.
Lämna ett svar