Natten blev inte så kall som befarat, trots frusen och fuktig vid läggdags. Något som gäckat mig varje natt i tältet är hur jag ska hålla fötterna varma. Har dom oftast utanför täcket i vanliga fall så får dom fungera som termostat eller värmeväxlare. Så fort jag cyklar och tältar: Katastrof. Isbitar. Ge mig ett fotbad med mjölk och jag kan göra glass genom att vifta på tårna.
De enda andra som var vakna på campingen när jag rev tältet och packade ihop var ett franskt par där kvinnan kom fram och bjöd mig på en kopp varmt te. Verkar jag så försvarslös och inkompetent att jag väcker moderskänslor hos främmande kvinnor? Eller så var hon bara trevlig, tältgrannar emellan.
Just efter jag lämnat campingen svängde jag in vid Dimmu Borgir och kollade in det. Sjukt ställe. Schysst att vara där tidigt på morgonen alldeles själv och kolla in alla knasiga stenformationer. Den efterföljande rundan runt södra delen av Mývatn var också vild. Coola grejer.
Ganska snabbt kom man ut på väg 1 och var tvungen att hantera trafik i alla dess former igen. Det förtar lite av upplevesen att betrakta en dalgång när det blåser förbi expeditionsjeepar eller husvagnar utan att lämna någon egentlig marginal. Dom flesta sköter sig dock bra, vilket är skönt.
Sett några andra cyklister idag men vi har mötts i backarna där en av oss är på väg ner och den andra är på väg upp, så det har inte blivit något snack.
Vägen från Mývatn till Akureyri (Islands näst största stad med drygt 18000 invånare, ungefär som Gällivare) är vacker men upptagen. Jag valde bort ett bergspass och tog vägen runt istället, men det var jobbigt nog. 10 mil med lite motvind och lite regn men inga större konstigheter.
Nu hänger jag ut på ett Hostel/Café/Bar i väntan på att min CS-värd ska sluta jobbet.
Du är beundransvärd!
Själv styr jag kosan hemåt imorgon från Harstad . Lycka till i forts – kul att läsa dina dagsrapporter.