Son of a bitch.
Jag vet inte hur många olika sätt jag har försökt säga det på idag. Efter en försovning och förvirrad ihoppackning av lägret kom jag iväg vid halv tolv – tolv någon gång. 2 mil grusväg till Ytterån, kaffe på macken, sedan blev det all in på 68 km E14 till Åre. Ibland var det bra, ibland var det misär.
Motvind & småregn, men jag kom fram till Åre. Väl där blev det burgare med extra saltgurka och sleepy bulldog på Broken. Helt underbart.
Hyfast sänkt och trött tog jag plats i sadeln igen, och här hände det något. Tröttheten började ge vika. Vinden hade mojnat, molnen skingrats och solen tittade fram.
Nya krafter! Jag flög nästan fram. Målet för dagen var egentligen att ta sig till gränsen eller få ihop minst 14 mil. När jag cyklat 13.5 mil och cyklat lite fel träffar jag en kvinna som är ute och donar i sin trädgård. Hon berättar att:
1) Den väg jag har tänkt ta och platsen där jag har tänkt tälta är snötäckt i uppskattningsvis en mil.
Jag har två olika sorters sneakers med mig, höga och låga, ingen vinterutrustning överhuvudtaget.
2) Hennes man är fjällräddare och undsatte ett par snubbar där veckan innan som hade hamnat i nöd.
3) Om jag vill får jag sova i, samt använda, deras bastu.
Här tänkte jag att det är ju sjukt dumt att tacka nej till ett sådant erbjudande.
Nyduschad, nybastad och med kläderna på tork var jag redo att krypa ner i sovsäcken.
Jag råkade duscha med headsetet, det var lite dumt, men torkade fint i bastun.
Just när jag släcker börjar det blåsa och regna.
Lämna ett svar