Jaha. Det här gick ju inte som planerat. Den första milen tog två timmar. Den andra tog 30 minuter. De två nästföljande varsin timme. Tiden gick och jag kämpde mot motvinden. Vopnafjörður kändes mer och mer fjärran. När klockan slagit 15 hade jag kommit halvvägs. Hur gick det till? Var tog tiden vägen? En bra dag skulle de sista sex milen göra att jag kom fram vid 18-19 någongång, men idag var ingen bra dag. Som bäst skulle jag vara framme 21, men antagligen senare. Dessutom skulle berget passeras. Kändes inget bra. Så halvvägs till målet svänger jag av ner till en camping. Det är spartanskt för tältgäster (jag är den enda som tältar) men foajén/matsalen är vild. Det är också, förutom baren, det enda gemensamma utrymme som finns. Får köra utomhus matlagning ikväll.
Också konstigt att stanna så tidigt på dagen, men jag är fan knäckt. Går det bra imorgon kanske jag bara cyklar förbi Vopnafjörður och fortsätter direkt till þorshöfn. Då kan jag stryka Fontur och hinna till Akureyri tills på lördag, förhoppningsvis utan större problem eller stress. Där har jag lyckats få fatt i en Couchsurfing värd att hänga hos i två dagar. Känns bra, men det kommer bli ganska tung cykling och mina knän har börjat göra ont. Nåväl, får göra nya utvärderingar allt eftersom under morgondagen.
oj vad du får kämpa,dock verkar humöret hålla i sig även om knäna ger sig till känna. kram ma
Det är inte alltid medvind och solsken, men jag tar mig framåt :)