Uppe med tuppen idag. Mumsade frukost samtidigt som jag packade ihop på cykeln som stod inomhus. Sjukt lyxigt. Stack iväg just efter sju och hade vägarna pretty much för mig själv. Att korsa Snæfellsnes halvön nästan helt ensam i solskenet var riktigt härligt. Senare, i den enda egentliga nerförsbacken för dagen, fick jag känna på hur det känns när någon form av insekt krockar med ens näsa i 60 km/h och explodera och smetas ut över glasögonen. Aja, bättre än att sätta den i halsen.
När jag tagit mig nästan halvvägs och har en sjuk kaffepepp svänger jag av ner mot en kombinerad camping och hästgård i hopp om någon sorts servering, men icket. Solen fortsätter lysa så lagret av hawaiian tropic bättras på samtidigt som köket tjuvlånas för kaffekok.
De första tre fjärdedelarna av dagens sträcka gick riktigt bra. Ju närmare Borgarnes jag kom desto mörkare blev det. Länge levde hoppet om att vägen skulle svänga just innan regnet. Det gjorde den. Nästan. Det var ett kallt regn, men det varade inte mer än i två mil så det var inte så farligt på det stora hela, och tänker man längre att det har varot kanske fem sex mil regn på dryga 200 mil så är det ändå rätt chill. Får se hur torrt det blir imorgon. Just nu vräker det ner utanför fönstret.
Akranes har aldrig varit med i planeringen alls utan dök upp som alternativ igår när jag letade boende. CS-värden jag hade i Bifröst kunde tyvärr inte ta emot mig en dag tidigare, vilket är synd men sånt som händer. Den här stan är större än vad jag trodde och har någon form av Irländsk festival den här veckan då den ska vara grundad av irländare.
Jag har skrubbat av mig grus och vägsmuts i duschen, har en stor kopp kaffe och ska styra käk. Huvudet är mos. Imorgon bär det av mot Reykjavik för att möta upp kärleken!
Lämna ett svar