I lördags var det dags för den andra sträckan i VBSRS, Västerbotten Super Randonée Series. Denna gång 30 mil och en delvis helt ny sträckning jämfört med de tidigare rundorna som Cykelintresset anordnat på den distansen (som även om de kallats för brevets inte varit sanktionerade som det).
Förberedelserna för den här turen var eventuellt snäppet bättre än inför den tidigare, och om inte annat var det premiär för långcyckling med min nya hoj, så peppen fanns definitivt där. En sak som inte gjorde underverk för uppladdningen var personalfesten i torsdags. Sprit och cigaretter är inte magiskt för att öka ens prestationsförmåga visar det sig, även om det var väldigt kul.
Oavsett vad så kom jag i säng på fredagskvällen och lyckades sova ordentligt trots att väckaren var ställd på 06:00. Allt var förberett så det var bara att hoppa i kläderna. Väderprognosen hade förändrats till det bättre och regnet var flyttat till morgondagen, temperaturen var lite högre men vinden var densamma, sydlig och i snitt på 6 m/s. Övermodigt tittade jag på buffen, benvärmarna och skoöverdragen och tänkte att jag inte kommer behöva dom. Efter en Spaghetti Veganese till frukost kände jag mig hyfsat redo. Dessutom jag med mig en slang den här gången!
Redan när jag rullade ner mot starten hade jag en bra känsla, och min kompis Jockes mantra i huvudet: ”Det kan gå!”. Nere vid Gamla bron möttes jag av en annan cyklist som också skulle ta sig an rundan. Det var enda gången jag såg någon annan deltagare på hela dagen.
07:03 drog jag iväg och tänkte att jag skulle börja mjukt, att försöka vakna till i sadeln och kunna trycka på lite längre fram. Någon sorts plan jag hade var att det borde gå att genomföra på elva timmar, med höga förhoppningar på materialdopning och att nya cykeln borde vara snabbare. Tjugomilaren för tre veckor sedan gick på 10:07 och förra årets trettiomilare gjordes på 11:58 med en knapp timmes sammanlagd rast. Förvisso var den här bandragningen ny men hade en bara något fler höjdmeter. Med tanke på att det dels var färre stopp och att jag hade packat energi för hela turen och inte skulle behöva stanna för att äta tänkte jag att ”Det kan gå!”.
Sträckan till Nordmaling och första kontrollen bjöd på bekanta vägar och kroppen började så smått vakna. Jag hade kommit ihåg att slå igång Bubbler GPS, men det visade sig senare att Spotwalla inbäddningen på Dotwatch-sidan krånglade. Skinande sol, blå himmel och princip ingen trafik (det var egentligen bara på 92an det var trafik, och 364an på väg hem i slutet). Kändes bra. Det tog knappt tre timmar till Näslunds konditori vilket kanske var lite långsamt men det funkade och knappt en fjärdedel gjord så levde elva-, eller åtminstone under tolv, timmarstanken fortfarande.
Från Nordmaling till Bjurholm var det helt nya vägar för min del. Det var också den del som hade mest ökning i höjdmeter. Om det var den fina uppvärmningen till Nordmaling eller medvinden som gjorde det till sträckan med högst snitthastighet är oklart men det kändes i alla fall bra. Efter andra kontrollen var det dags för ytterligare en bar samt Nyponsoppa. Barsen funkar bra, men de är lite kladdiga. Funderar på att prova med att baka dom och se om det hjälper.
Skön sträcka upp vidare förbi Bastuträsk och Skivsjö, på vissa ställen ligger isen kvar på sjöarna. Det kändes fortfarande bra och humöret var gott, solen var behaglig. Här någonstans var det dags att ta av sig armvärmarna och lägga dom bredvid vindjackan i sadelväskan. Mycket skönt!
Framme vid kontroll tre hos IMS Gatukök i Vindeln kvart över två och tanken var att fylla upp vattenflaskan. Det var dessvärre stängt så jag knackade på runt hörnet hos Kaffe, Skog och Rök och fick påfyllning.
Här någonstans började det bli tyngre att trampa och hastigheten sjönk lite grann, trots att det var mestadels nerförs. Det var å andra sidan väldigt skönt och vägen mellan Botsmark och Robertsfors var även den outforskad för mig. Framme vid Pizzeria Toscana klämde jag den sista baren, svepte en energidryck, önskade mig extra kraft och styrde söderut. Bara 58 kilometer kvar!
Klockan hade hunnit bli efter fem och alla tankar på en elvatimmarsrunda var som bortblåsta. Nu handlade det bara om att ta sig hem. En positiv sak med att det närmade sig kvällen var att vinden mojnade. Det var inget som märktes i sadeln, men de gånger jag stannade för att ta på mig armvärmare och jacka var det mer eller mindre stiltje. Jag hade fastnat i någons sorts mental motvind. Temperaturen sjönk ner till nio grader och de där förstärkningsplaggen som lämnades hemma saknades oerhört. I vanlig ordning blev sista sträckan också den långsammaste.
Just efter klockan åtta och precis innan 13 timmarsgränsen var jag framme i mål. Strava säger 12:59, officiell tidtagning 13:01, men det går fortare att trycka på en knapp än att logga in på en hemsida, så… sub 13!
Så här i efterhand känns det både självklart och övermodigt med en tid på nära elva timmar, men drömma går ju. Om inte annat så gick det ju, även om det inte gick så snabbt som planerat. …och jag slapp punkteringar! Utöver det såg jag fyra rådjur, tre tranor, två tjädrar och en storspov. Sen passerade jag genom eller nära små byar med fantastiska namn som Tillflykten, Älskanäs och Aftonmora.
Nu är det bara att ladda om inför 400 kilometer om två veckor.
Målet är att vara i mål innan midnatt.
Antal kilometer......301,72
Antal höjdmeter......1947 (Uppmätt) 2267 (Uppgiven)
Total tid............12:59:37
Tid i sadeln.........12:16:25
Snitthastighet.......24,6 km/h
Topphastighet........68,8 km/h
Vätska...............4x750 ml med 2 tabletter Hi5 i varje
25 cl Nyponsoppa (Bjurholm)
25 cl Blåbärssoppa (Vindeln)
25 cl Energidryck (Robertsfors)
Energi...............4 st hemmagjorda bars på ris/sylt/tahini
1 påse Nakd Raisins
Antal punkteringar...0
+------------------------------+
| År: 2018 2019 2020 |
| Tid: 12:48 11:48 12:59 |
+------------------------------+
Lämna ett svar