I lördags arrangerades första upplagan av ’Vilse i Tavelsjö’, ihopknåpad av Alltid Vilse (FB/IG). Det blev nära nog tre mil grusväg, stig, tallås, lite asfalt och annat på ungefär lika många timmar. Vi var tolv stycken som trampade runt i fart efter kamrat hastighet, sju personer på heldämpade cyklar och fem som körde någon sorts grusvägs räser.
För att få till lite extra mil klev jag upp ”tidigt”, vid sju snåret och satte mig på cykeln strax efter åtta för att trampa genom I20-skogen bort till Håkmark och vidare till Hissjö och slutligen Tavelsjö. Det blev, än en gång, väldigt tydligt att karta och verklighet inte riktigt alltid stämmer överens då min planerade rutt tog mig på traktorspår över åkrar och igenvuxna skogsvägar.
Inte mig emot, men jag hade en tid att passa och trots att jag avstod ett par planerade avstickare var jag på plats vid Sundlingska gården ett par minuter över tio.
Efter en kortare genomgång cyklade vi iväg upp genom Tavelsjö och svängde ganska snart norrut in på en åker och vidare genom skogen för att komma till den första stigen.
Överlag var det en väldigt bra och varierad tur. Lyckades vurpa två gånger, en gång när skaren brast och jag fick stifta närmare bekantskap med en gran och sedan i slutet av turen när det var djup och spårig sand. Inga större hastigheter och inga blåmärken skönt nog, däremot lider jag i vanlig ordning av gubbkropp. Cykeln har fått bekänna färg ordentligt, på ett bra sätt. Jag fick möjligheten att hantera den både upp- och nedför stigar jag inte trodde skulle vara möjliga med den och så ”smala” däck (700x40c) men det gick över förväntan. Riktigt härligt. Det hårigaste partiet var en hyfsat stenig stig som gick nedför någon sorts kalhygge och ut på en traktorstig i närheten av Rödåsel. Hade gärna haft bredare däck och eventuellt en dropper-post där, men alla tog sig ner helskinnade.
Ser framemot fler rundor där ute. När vi var färdiga stannade några för lite after bike på Sundlingska gården som har riktigt bra surdegspizzor, och vissa går att få helt veganska!. Det måste man ju supporta. Det blev en nummer två tillsammans med en Monkey Mountain folkis från Beer Studio. Good times!
När det var dags att bege sig hemåt hade det börjat hagla ordentligt och cykeln var täckt av slushie. Jag hade packat ner en huvtröja för att värma mig med, som fick agera någon sorts bristfälligt temporärt skalplagg för färden hemåt. Som tur var verkade det varit en väldigt lokal skur för redan i Långviksvallen var det torrt på backen och i fjärran lyste himlen ljusblå över civilisationen. Jag valde att ta vägen via Kassjö-Brännland-Sörfors hem, mest för att jag ville cykla över Notvarpsbron i Klabböle och sedan följa umeälven in till stan. Anlände hemma någon gång kring fyrasnåret, alldeles nöjd och trött.
Bra lördag.
Lämna ett svar